Skrikande barn & träningsvärk

mars 1st, 2015

Så skulle jag kunna beskriva helgen som varit, det har varit endel skrikande barn och endel träningsvärk. Men varför se det negativa i det hela? Hur kommer det sig att jag oftast kommer ihåg det som varit negativt hellre än det som varit positivt? Livet vore så mycket lättare om vi såg på allt som hände med klara och öppna ögon, istället för att titta på det med förvrängd syn.
När min kusins barn hade kaskadkräkningar och spydde över hela baksätet så skulle man kunna skratta åt det hela iom att jag vart sugen på korv efteråt. Något som pojken spydde upp i fina trekantiga bitar en kvart tidigare. I och för sig så skrattade vi åt det senare.

Apropå mat, vi var på kyrkogården tidigare på dagen och försökte hitta till en grav, ni kanske undrar vad det har med mat att göra, men hur som haver så höll jag på att äta en wrap i bilen och när jag klev ur bilen så kom mitt hjärta på att det var respektlöst att äta på kyrkogården. Hur kommer det sig?

Är det mitt smackade som stör de vilsna själarna eller är det min delade uppmärksamhet som gör det?

/ Wildfire

    Replace me with a text widget (Sidebar 2 under 'Presentation') and tell the world about yourself!

    Blogroll
    Admin